2015-01-26
 22:57:48

tandläkarskräck

Idag gjorde jag det! jag gick till tandläkaren! 
efter att har skjutit upp på det i mer än 2 år.. Jag bet sönder en tand i höstas, som gick sönder lite mer härom veckan. så jag kände att jag inte hade något val, innan det skulle börja göra ont på riktigt, och jag vet knappt något värre än riktig tandvärk.
Så i förra veckan ringde jag tillslut och bokade en tid, hade en lång utläggning om hur hemskt jag tyckte det var att gå till tandläkaren, hur många hemska tandläkare (som verkligen borde byta yrke) jag träffat på mottagningen i fråga och började nästan gråta i farten, av lättnad tror jag?  jag fick iaf en tid idag och det  var riktigt länge sen jag var såhär nervös. Jag tror det blivit värre med åren, för så här illa var det inte förut, vad jag minns.. 
jag hade föreläsning på förmiddagen och var helt förvirrad, kunde inte fokusera på något eller någon och var bara allmänt, jättenervös. Helknäpp!
hur som, när jag väl kom dit var jag fan nära på att vända. men tillslut kom dom, och jag vet inte om sköterskan såg på mig men jag fick väl fram att jag var "lite nervös" haha..
och istället för en gammal "hagga", eller precis färdigutbildad "översittare" eller vanliga arroganta jävla tandläkare som jag alltid lyckas råka ut för var det en relativt ung kille, och sköterskan en relativt ung tjej, och dom var så trevliga, snälla, lugnande, försiktiga allt precis tvärt emot vad jag förväntat mig. tror jag fick bedövning för 5 personer, var bedövad upp över örat och det tog en jävla tid innan det släppte. ;)
snabbt gick det, och eftersom ajg inte vart där på 2 år hade jag 600 kr i tandvårdsbidrag, så behövde bara betala 550 kr. sensation.
tänk att det kan gå precis tvärt emot vad jag trott, det finns hopp! hahah.. stor lättnad! 
 
/m
 
 
 
 
 
2014-12-05
 21:15:16

Rökfri dag 33

Oj vad trött jag är idag!
idag är dett 33 dagar sen jag slutade röka, fan va bra jag är!!! 
rökFRI är väl dock en lögn då jag tagit nån cigg på fest osv, men det har fungerat bra!!! det är så skönt att det går bättre för varje dag och suget försvinner mer och mer! och på ett sätt bli FRI från beroendet. visst är det jobbigt ibland, men den här automatiska tanken "nu ska jag ta en cigg" kopplad till specifik situation har nästan helt försvunnit, det är så skönt.. "nu är det rast, dags för en cigg" "kaffe, cigg" "ätit, cigg" osv.. borta! SÅ skönt!
 
I onsdags bakade ajg frallor, dom vart super! jag har testat så många resept där det bara blir kompakta klumpar. äntligen lyckades jag få fram fluffiga rackare!
 
/m
 
 
2014-12-01
 22:32:05

En dag jag sent kommer glömma

Mycket har hänt den här hösten och jag kan nog helt ärligt säga att de här månaderna har varit de bästa och mest stabila månaderna i mitt liv. Jag har aldrig mått eller känt såhär, och glädjen och lättnaden kan jag inte beskriva med ord. 
 
1 December 2014, vart börjar vi? En så otroligt ospeciell dag egentligen, ledig från skolan, första dagen av chokladkalendern (!!!) ,  sovmorgon. Jag hade blandat ihop tiden till Hillevi (psykologen) men fick en senare tid kl 15 istället för 13. ovanlig dag? absolut inte. Fram tills klockan blir efter 15. För det är då min nystart blir ett faktum.Efter att ha gått igenom kriterierna för en viss diagnos säger H:
"Malin, du har inte längre Borderline"
 
(Jag blev så överraskad att jag tappade min mobil i golvet så skärmen sprack, vilket jag fortfaradne inte riktigt bryr mig om)
 
Jag vet inte vart jag ska börja, jag vet inte hur jag ska börja för jag kommer aldrig få fram hur stort det här är. Jag har överlevt och kommer bli "friskförklarad" något många aldrig klarar sig ur. Jag kommer bli av med stämpeln, allt snack om det här med att vara sin diagnos, jag kommer inte längre ha en illa låtande personlighetsstörning. 
 
Jag kan på ett sätt säga att få stämpeln borderline är det bästa som hänt mig. Jag tror det har räddat mitt liv, för att få den hjälp jag behövt för att äntligen komma dit jag är idag, vilket jag aldrig i min vildaste fantasi trott. Ett liv där jag lever för min egen skull, som jag trivs med, där jag mår bra med mig själv, troligtvis med starkare känslor än de flesta, men känslor som jag kan hantera och lära mig leva med. 
 
Bye bye borderline, Emetionell instabil personlighetsstörning och allt vad du vill kallas. Du kommer inte längre vara jag och jag kommer inte längre vara du. En del utav dig kommer dock alltid följa med mig, och jag är så tacksam för att du finns och att någon/några förknippade mig med dig. Utan dig och din hemska klang hade jag aldrig fått all den hjälp jag behövt för att komma dit jag är idag. 
 
/m
 
 
2014-10-08
 20:42:39

Höstrusk

men fan va mysigt ändå! jag gillar hösten, sålänge jag slipper vara ute när det regnar! jag vill dricka varm choklad och kramas. 
 
Alltså jag vet inte vad mitt problem är, men jag känner mig så glad! trots fyra kommande tentor, 2 grupprojekt och en KS. Men för en gångs skull har jag börjat i tid, tufft!
 
/m
 
 
 
 
2014-10-04
 00:09:01

Gigantiskt

FÖR ATT!
 
Till jul är jag klar med DBTn!!!!
Det här är helt sjukt stort, och glädjen är gigantisk! Jag har kommit så sjukt långt, och det är helt sinnes att jag är KLAR snart. I måndags skrev vi det sista kontraktet och det känns helt sjukt.
 
Jag hade aldrig trott för två år sedan när jag började att jag skulle komma till den här punkten, att jag skulle lära känna mig själv och uppskatta mitt liv. 
och här står jag idag, när vi skrev det nya kontraktet gick vi som vanligt igenom de mål vi satte när jag började terapin, och där bockade vi av mål efter mål. för bara 6 månader sen när vi senast gick igenom målen hade jag uppnått kanske två stycken helt,, och nu, ALLA uppfyllda bortsett från två som jag har några saker till att jobba på. 
 
Det är galet. Självklart kommer jag alltid behöva jobba utifrån det jag lärt mig, men när jag kommer på mig själv att jag gör det automatiskt och kanske inte reagerar som jag gjort tidigare, då blir jag förbannat glad, allt kämpande har gett resultat, vem hade trott det? Inte jag iaf.
 
Jag är så otroligt glad och tacksam för mina nära som hjälpt och stöttat  mig under denhär resan, utan er hade jag absolut inte stått här idag Ni är guld värda =)
 
 
Malin
2014-06-07
 22:52:49

1 år avklarat, 2 återstår

long time no seee,
här har vi mig, 1 år avklarat i studierna mot att bli ingenjör. 2 kvar, haha.
helt sjukt vad tiden har gått! och mycket har hänt och förändrats, både bra och mindre bra händelser. men sen en tid tillbaka känner jag mig faktiskt väldigt nöjd. eller nöjd är väl fel ord, men.. jag trivs?
I uppföljningen som görs i DBTn var.. 3e månad kanske? där mina personliga mål som satts följs upp och uppdateras, kan jag se så mycket förändring och framsteg sen jag började för 1,5 år sedan, även om jag har en lång bit kvar är det så häftigt att se sin egen utveckling och framsteg. 
trots flera bakslag som under våren varit delvis intensivare och djupare än tidigare, så har framstegen även där varit stora. För jag har tagit mig ur det, tagit till mig hjälp och kommit framåt. 
allt innebär mycket jobb, varje dag och jävligt jobbiga sådana. men det är så sjukt värt det!
även de mer konkreta målen som att flytta, studera , närma mig och öppna upp mig för mina  närmsta, för att komma framåt i ett utav mina största mål, tillit. 
 
Jag trivs något otroligt i min lägenhet, och känslan av att jag har mitt eget, där jag och fiffi hör hemma, underbart. sen att det är  2 min från skolan gör ju inte sakern sämre. =) 
 
nu väntar jag bara på resultatet på mina 4 tentor jag skrev på de 2 tenta veckorna. eller rättare sagt, jag väntar på resultatet av de tre sista tentorna. =)
i torsdags fick jag svar på tenta nr 1, som jag va helt 100 på att jag inte klarat, när jag skrev satt jag och väntade på läraren i ca 1 timme för en fråga som jag inte förstod, men när han aldrig kom  kastade jag in "tentajäveln" och drog därifrån. så jag kan ju säga att jag blev jävligt chockad när jag såg att jag fått ett B, tjoho, 39 av 48 möjliga. 
Jag har alltid inställningen att jag blir glad för ett E, allt över är bara jävligt roligt. så när jag förväntade mig fetaste F:et väntar jag bara på att dom rapporterat in fel betyg ha ha. 
hoppas de andra 3 resultaten blir lika roliga..  ;)
 
I torsdags var jag på min kusins studentmottagning och insåg att det var SJU ÅR sen jag tog studenten. på dagen, wtf? jotack, jag börjar bli gammal helt enkelt! det värsta är att fundera på; vad har jag gjort dessa 7 år? ha ha,, den frågan förblir obesvarad.
 
nationaldagen blev biomys med l&h, maleficent, älskar denhär sagokänslan, mysigt helt enkelt, och att dom twistar om lite så det inte blir sagan innantill. jag gillade den.
 
inatt sover fiffson hos mamsen, så imorgon blir det ut och hämta henne samt försöka hinna med att åka förbi pappa och hans nya lägenhet. flänga runt lite helt enkelt ;P
 
vi får väl se om det dröjer lika lång tid till nästa gång.
 
/m
2014-04-14
 22:44:01

pms oh yes

helt slut efter dagens tenta, 8 - 13, planen var att  gå rakt på onsdagens mattetenta men helt jävla utmattad har jag spenderat största delen framför sista säsongen av how i met your mother. usch och fy vad sorgligt att den nu är helt slut, och slutet. ögonen var inte torra, 
och ännu värre är det att mitt hjärta är ute hos mamma nu i några dagar då hon är ledig och jag har massor av plugg.. nej jag åker nog ut och hämtar henne imorgon, usch vad tomt det är. men hon har det nog roligare där ute när jag måste plugga  största tiden.
fyfan jag har varit så lättad över att det är väldigt bra isolerat här i min lägenhet, bortsett från elefanten som bor ovanför mig ha ha.. nä men det har faktiskt bara varit en del fotsteg, fram tills igår då någon, tror det är grannen bredvid eller om det är över som tycker det är en bra ide att höja basen x 10 så jag nu hör personens bas dygnet runt, inte musiken, utan bara basen. suck ljudet är sjukt irriterande . dunk dunk duuuuuuuuuuuuunk..
har ingen lust att gnälla efter att ha bott här i en vecka, men jag har aldrig förstått mig på det där med bas, eller "bra" ljud över huvudtaget, just nu är det bara jävligt irriterande. 
gnällig PMS och trött!  
 
/m
2014-04-13
 21:31:38

flytt, plugg och kaos

torka här måste jag säga!
 
här sitter jag och har precis ätit middag i min mysiga lägenhet, lite tomt är det dock då fiffifluff ska vara hos mamsen i några dagar då jag har 2 tentor och mamma har påsklov. tomt men bra för pluggets skull, =)
 
sen sist har det hänt mycket och det mesta börjar rulla på åt rätt håll. Jag har flyttat och trivs himlans bra =) efter mycket problem både hemma och med mig själv är det skönt att nu ha mitt eget och ta hand om mig och mina problem på egen hand. mina två stgörans besök kan jag nu räkna månaderna ifrån och är glad att jag känner mig stabilare och att det går i rätt riktning. 
 
Får försöka skriva här lite oftare, men det är det där med tiden.. 
 
/mallan
2014-02-13
 21:43:38

medvind

 
Efter att ha gått runt med en förbannad oro som för varje dag gjort mig mer och mer säker kom idag den otroliga lättnaden, jag hade fel!! Att något som vanligtvis är jävligt tråkigt kan göra en så glad, tjoho! Ibland är det skönt att få vinden i ryggen! 
 
såg att jag skrivit fel i mitt förra inlägg,  "En gång är ingen gång, två gånger är TVÅ gånger för mycket" ska det ju självklart vara, ibland tänker man rätt men fel blir det iaf.. 
 
öken
 
/m
 
2014-02-05
 21:08:00

What doesn't kill you makes you stronger

Väldigt mycket har hänt på kort tid, några dagar. vill du ifråga inte läsa för personliga och känsliga saker så rekommenderar jag dig att lämna. 
 
Lördagen var kaos med stort k. Efter massor av ångest, ilska, hopplöshet och trötthet gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort i samma utsträckning, jag kom hem och kontrollen jag trott att jag byggt upp gick ut genom fönstret och försvann. Paniken tog över och när jag inte hittade rakbladen (som jag för övrigt slängt) stod en burk med lugnande och lös med ett sånt där ljus som inte kan förklaras med ord. Jag försökte få kontrollen och övervann impulsen i några minuter, men sen tog ångesten och hopplösheten över totalt.
Jag har ingen aning om hur många tabletter jag fått i mig när jag på något sätt såg mig själv utifrån, kanske 25, kanske 100? jag vet inte. Men det ljuset jag såg var jävligt rött, att se mig själv ur mitt taks synvinkel var hemskt. Jag insåg direkt hur fel jag handlat, men vad fan gör jag nu? 
Spyr! efter att ha försökt panikspy i 1 minut, kanske 10 minuter? utan resultat bröt den riktiga paniken ut, och det fanns bara en tanke som cirkulerade i mitt huvud Jag vill inte dö, absolut inte såhär.
Kommande tid är väldigt suddig. Min panik kom inte fram till någon annan lösning än att springa ut i snön och in till mina föräldrar och be om hjälp. Jag minns att jag upprepade "jag vill inte dö, snälla hjälp mig"
Och mina underbara, älskade föräldrar.. Jag kan inte komma på något värre jag någonsin kan göra emot dem. Jag kan inte tänka mig något värre ett baarn kan göra emot sina föräldrar, någonsin. 
Allt var kaos och panik, jag minns att mamma i panik försökte få mig att spy, spy spy. Tillslut hamnade jag i en ambulans. Men där är det så suddigt så jag minns inte mycket, mer än att jag fick en kanyl i handen och ena ambulansmannen sa att jag hade väldigt stora pupiller. 
Jag hamnade på sös där jag låg under bevakning hela natten. på morgonen blev jag transporterad till st. görans psykakut. och tillslut hem.
 
 
Jag har kommit till insikt av en väldigt viktig sak under den här helgen,
jag har alltid, så länge jag kommit ihåg gått runt med en kronisk känsla av att jag vill dö. Att det skulle vara lösningen på alla mina samt mina näras problem.
Nu vet jag att det inte är så. Jag vill inte dö, och absolut inte på ett sådant sätt. 
 
löjligt, men
what doesnt kill you makes you stronger
 
/m
 
 
2014-02-01
 13:43:51

japp

hallååå
död, yes. har legat inne och inte gått ut mer än några prommisar med fiffi.
nu har jag bestämt mig för att jag ska hitta lägenhet,
det får bli en studentetta trots att det egentligen inte är vad jag vill. men får bli en början så helt enkelt!
 
tröttsamt, det här fungerar inte längre!
 
 /m 
 
2014-01-15
 21:30:50

DET ÄR OK!

Imorgon smäller det, dags att skriva tenta 3 av 3 för denna period. tjoho!
jag ska göra allt jag kan för att klara av den, =)
 
Idag bar jag och hämtade mina kära päron på arlanda efter 3 veckor i australien, peppisar!
Efter 3 veckor för mig själv är känslorna väldigt blandade för den här stressen av att flytta. den senaste tiden har jag kännt mig väldigt obekväm i tanken på att jag faktiskt är 25 år och bor hemma hos mina föräldrar, eller senaste tiden, det har jag gjort en längre tid. 
Jag är självkalrt oerhört tacksam för att jag får bo här och vet att jag ahr det väldigt bra i mitt egna lilla hus, men som alla andra vill jag självklart komma vidare.
Jag har alltid skyllt det på olika saker, jag har inte råd, det är självklart inte lätt att hitta lägenhet, jag vill köpa och inte hyra, Jag vill inte bo i en etta osv osv. 
När jag fick flera erbjudanden om hyresrätter i höstas kom alla dessa undanflykter upp, samtidigt som jag ville och fick ångest över att tackat nej. efter de här tre veckorna har jag kommit fram till följande:
1.  Mina föräldrar är en säkerhet för mig då jag fortfarande kan känna en rädsla för mig själv. 
2. Bara för att jag har kommit en lång bit på vägen behöver inte allt hända på en gång
3. det är OKEY att jag bor hemma hos mina föräldrar. Jag är inte alla andra, det finns ingen annan än jag själv som skapar stressen över det hela.
4. OM jag ska köpa en lägenhet ska jag inte göra det nu då lgenhetspriserna har gått i taket i de områden jag vill bo. 
5. Det är dags att höja mitt månadssparande! =)
 
 
Efter 3 veckor ensom i föräldrarnas stora hus känns det lite skumt att vara tillbaka i "mitt" där jag knappt befunnit mig den senaste tid bortsett från att ha hämtat något. 
 
Jobbar på acceptansen, tjoho!
 
 
/m
2014-01-14
 23:55:39

2014

Hallå där!
det va inte igår, nu är det helt hux flux 2014! eftersom 14 är mitt turnummer är jag helt inställd på att det här kommer bli mitt år, hello positiv!
2013 var ett väldigt blandat år  som började i katastrof, ett halvår där jag var inställd på att mitt liv skulle ta slut, hoppet var helt borta, planerna var gjorda och breven skrivna.
På något fantastiskt sätt lyckades jag ta mig ur det, fokusera på livet, personerna runt omkring mig och blicka framåt, även om det till en början var små steg så blev de större för var dag som gick.
När jag  säger att året började som en katastrof har jag ett "bortsätt från" att tillägga, ett väldigt stort men samtidigt väldigt litet, min älskade lilla Fiona, fiffi. och jag kan med hela mitt hjärta säga att det är på grund av denna lilla hund jag står här idag, och helt ärligt säga att jag tror att hon var det sista lilla som höll mig kvar.
 
Det kan kanske låta löjligt och oförståeligt med den kärlek jag känner för henne, men hon är den som alltid finns där och för mig är den  jag behövde när jag kände att jag inte längre hade någon eller någonting att leva för. Det är en slags kärlek jag alltid sökt hos en människa men aldrig tillåtit mig själv att känna, för där kommer en stor pusselbit in, och det är tillit. För första gången i hela mitt liv har jag lärt mig att det finns en liten varelse som älskar mig gränslöst, oändligt, och vad jag än gör fel så kommer jag alltid att vara hennes mamsi, och hon kommer alltid älska mig! För mig är det ett stort steg i rätt tiktning, även om det handlar om en hund, så har jag kommit ett steg längre att hitta vägen dit.
 
och som dom säger, efter regn kommer solsken. För som jag började kämpa, och jag klarade det. Med en massa hjälp på vägen av min underbara psykolog och hela DBT gruppen. Jag har lärt mig något sjukt mycket och jag har jobbat så otroligt hårt de 8 sista månaderna av det här året, och självklart, jag har en lång väg kvar, men jag ser ljuset, och det är inte allt för långt bort. 
 
Men att jag äntligen börjar känna acceptans för mig själv om än lite, att se att jag faktiskt gör framsteg och börjar lära mig att använda färdigheter som jag inte visste fanns. Det har varit ett år  då jag har kommit en bit på vägen till att lära känna mig själv, lyssna på mig själv och inse både fel och brister jag inte sett innan, men framför allt att  kunna inse att jag faktiskt har bra sidor också. 
 
Jag skulle ljuga om jag sa att de 8 sista månaderna bara varit guld och gröna ängar, självklart har det varit bakslag, och flera gånger har jag hittat mig själv i mörker och trott att jag kommit tillbaka till helvetet jag kämpat mig ur, som alltid, upp och ner. men skillnaden är att jag aldrig låtit det gå så långt, utan när ångesten och mörkret kommit på besök, har jag  upptäckt det innan jag har tappat vägen och gått vilse i mörkret, innan det gått för långt och på så sätt tagit till mig hjälpen och jobbat emot det, jag kan inte vara annat än tacksam och, ja, lite stolt? För ett år sedan hade jag aldrig vetat HUR jag skulle kunna förstå när varningsklockan ringde och inse att stupet kom innan det var för sent.
 
Alla beslut har kanske inte varit tillräckligt genomtänkta, men jag försöker acceptera mina val och se det för vad det är. skulle jag gjort något annorlunda? säkert. Jag har underbara minnen men också sämre, mitt liv kommer troligtvis alltid vara en berg-och-dalbana, men jag har insett att jag aldrig kommer kunna göra den rak, utan helt enkelt lära känna mig  själv och hantera det livet har att erbjuda, trots djup och höga höjder.
 
Jag är på väg någonstans, tillsammans med världens underbaraste lilla fluff vid min sida.
Det finns hopp, och jag har börjat ta tillvara på det. 
 
2014, Jag ser fram emot att lära känna dig!
 
/m
 
2013-11-18
 22:44:24

tuff tuff tuff..

Tjohej!
jobbat hela helgen så jag är så sjuuuuukt trött. fullspäckad kommande vecka, massor av skola därtill.
men det blir nog underbart det där!
skulle hämta ut min mattetenta idag, men va så sjukt mycket folk så jag orkade inte vänta. imorgon kanske?
har ju börjat träffa min mentor som ska hjälpa mig att strukturera upp skolan vilket känns sjukt bra, tror det kommer vara en stor hjälp nu =)
Har fått nån magkatarr så får sån panikont, speciellt efter jag ätit.. usch vilken otrevlig känsla det där är. intresseklubben..

nej nu ska jag kolla på paradise hotell. underhållande, yes!

/m
2013-11-13
 22:09:24

sorg blir ilska - 1

skitmorgon. 
sovit förjävla dåligt och tar mig till skolan till kl 8. men vilken jävla ångest! ångestattack delux så jag var väl kvar i en timme en och en halv kanske innan jag gav upp.
kommer hem och känner mest för att gråta, mmen efter att ha bollat tankar med mig själv en längre stund går ledsamheten över till ilska. det är bra, ilska är så mycket lättare att hantera än sorg, tomhet och allt vad det kan innebära.
Att vara arg är ok, det känns på ett sätt bra, det känns rätt. Jag hahr rätt till att vara arg vilket är lättare att inse än att ge sig själv tillåtelse att vara ledsen. 
Ibland skiljer sig vägar man kanske inte trodde och det är självklart sorgligt tråkigt och kan kanske vara fel. 
 
Nu har Jag bestämt mig för att det här ska vara rätt, jag har bestämt mig för att inte hamna i någon dip och ta vara på det underbara i mitt liv, Jag ska göra allt jag kan för att fortsätta den här bra och lugna perioden jag haft de senaste månaderna med hjälp av människor som stöttar och älskar mig trotts att jag gör fel, percis som jag vill vara där och göra samma sak för dem.
 
Jag vet inte varför bloggandet hjälper mig i situationer som dessa, eller skrivandet över huvud taget. Att skriva ner  känslor och tankar, skriva av sig, för att sen kunna läsa och reflektera över huvudets krig. Mitt snart hela år i DBTn har hjälpt mig mycket, även om jag fortfarande har långt kvar.
hade jag publicerat mitt första inlägg jag skrev hade jag ångrat det, kanske inte idag, men om en vecka?
Igår fann jag mig själv ledsen, grå och låg. tankarna på min vita låda med rakblad kom på besök som inte vait här på ett väldigt bra tag, imorse var det samma lika. men efter en eftermiddag av reflektioner, olika övningar och färdigheter sitter(ligger) jag här med ett medvetet avstånd till det "gråa" Jag kan inte trolla bort det, men jag ska inte låta det ta över!
 
Alla hanterar problem på olika sätt samtidigt som alla värdesätter olika saker i personer runt omkring. 
 Jag klarar inte längre av att folk i min närhet ska fly eller försvinna så fort ett problem uppstår eller något blir jobbigt, och sen komma tillbaka när det passar sig.
Tyvärr krockar det för mycket med min syn på problemhantering efter flera liknande situationer i olika relationer, som har skadat min känsla för tillit.
Då min problematik medför en gigantisk rädsla för att bli övergiven, lämnad, ensam, vilket jag dagligen jobbar med blir detta alltid ett steg tillbaka i arbetet med mig själv då min ena tomte på loftet säger "vad va det jag sa" "du är sämst, fel = ensam" och känslorna som uppstår i dessa tillfällen går inte att beskriva med ord. varesig det är en vän, pojkvän eller familjemedlem. 
 
Hur som helst, långt och snurrigt. men det är 100 gånger bättre än igår! =)
 
/m
 
 
2013-11-12
 18:10:21

trassel

Den kända dipen är på ingång, yes!
allt har gått så bra den senaste tiden, men så smäller det till, och pang så kommer de där känslorna jag inte kan beskriva med ord och inte kan gömma hur väl jag än försöker. 
Jag tänkte på det förra veckan, att jag inte riktigt kunde tänka mig in i hur det kändes längre, för det var så länge sedan sist. 
 Det är sådär grått igen, och jag känner mig nergrävd. tålamodet är värre än vanligt och allt blir bara lågt och inte bra. Jag är irriterad och grinig mot folk som inte förtjänar det och jag vill bara lägga mig ner och stirra. 
Jag försöker tänka på färdigheterna, hur ska jag göra för att inte gräva mig längre ner? innan det är försent. Terapi session idag och som vanlilgt när det är dåligt blir jag tyst och undvikande och har ingen aning om vad jag ska säga eller hur jag ska säga det. Det tar stopp. 
trött på folk och dess fasoner. pallar inte.
 
Kanske har det inte gått så bra som jag trodde i min personliga utveckling, när jag tar ett stort kliv tillbaka. Jag har försökt ignorera min osäkerhet så länge att jag tillochmed låtit den gå ut över andra som aldrig förr.
Jag har så länge jag minns försökt vara den "jag vill vara" till motsatsen av vad jag faktiskt är, nu har jag lindat in mig så mycket att jag inte vet vilket som är vilket. Jag vill så gärna känna sanningen när jag säger "det där är inte jag" men kanske är det det här som är jag? Jag har jobbat så mycket med att acceptera mig själv, att tycka om mig själv utan att någonsin veta vem det är jag ska acceptera och tycka om.
När jag gör bort mig stort inser jag ännu mer hur det här gannystanet är fullt av knutar som jag inte har en aning om hur jag ska reda ut.
 
well, det är alltid skönt att skriva av sig dagar som denna. vilket att jag hoppas att det håller sig till. dagar.
 
/ m
2013-11-08
 20:52:05

Fredag kväll

Fredags kväll och här har jag myst ner i soffan med ett glas rött och *trumvirvel* korvstroganoff!! yum yum
nya kurser har börjat i veckan och det är såååå skönt att slippa matten. 
nu är det byggmekanik1 samt byggteknik1 och det är så kul att köra lite mer "praktiska" eller kurser vars innehåll kommer ha nytta framöver, =)
 
Imorgon blir det till att hälsa på i cgs nya lya =) mys!
 
/m
2013-09-12
 23:35:56

KS

förkylning, tandvärk, urinvägsinfektion och första kontrollskrivningen i matte imorgon. ibland är livet på tok för underbart!
allt på en gång,

riktigt jävla DRYGT!

och på lör blir jag 25, känns inte som någon vidare kanonstart direkt?

ångesten tickar på rätt bra från förra veckans besök av mr hyde. flash backs från livet jag valde att ta farväl av
usch fyfan hej, om man skulle ta och bli nykterist kanske, tills imorgon iaf..

köttat på med matten ikväll iaf, min självdiciplin går åt rätt håll, men fre den 13e imorgon dessutom, lovar att jag kommer vakna upp med en uppsvullen mun och en tand som värker utan stopp, en hals som är så tjock att jag inte får fram ett ord och katastrof verk från uvi en.
och kontroll skrivningen är väl bara att glömma?
älska katastrof tänkande!

men det blir nog middag med några av DBT tjejerna imorgon iaf, om jag har överlevt dagen dvs ha ha

Idag har våran älskade katt Malte varit borta i två veckor. det är så sorgligt när man inte har en aning om vart han tagit vägen, världens finaste misse =(





jag behöver en stor KRAM (och glass, massor av glass)

/m
2013-08-31
 01:12:28

resultat

livet leker!
massor av nollning rullar på och det känns så sjukt bra, jag längtar (!) tills skolan börjar på allvar på måndag med allt som hör till, 
 
de två kommande kurserna är tekniskt arbete metoder och verktyg samt matte 1. wiiih
 
Idag befann jag mig på min första DBT session på länge och vi kom fram till en hel del framsteg jag gjort,
jag har inte självskadat på ca 4 månader!! det är helt sjukt länge och känns hur bra som helst att se det framför sig. nu ska jag bara hålla fast i det här!
jag älskar att se resultaten av hårt kämpande, och är så glad att jag fått den här hjälpenjag fått i form av DBT. 
 
på fredag nästa vecka är det "ettnings ceremoni" och sen "nollegasque" på  kvällen. Har köpt en fin klänning och bokat tid hos sara för att bli fin i håret =D 
 
 
vi blev visade ett mongo klipp häromdagen som jag måste bädda in här.. min humor är ju inte precis som alla andras ha ha.
 
/m
 
 
2013-07-24
 21:33:18

Det är lättare sagt än gjort

precis som med allt annat är jag en otrolig periodare även när det gäller att skriva här.
 
Ibland känns det bra, och ibland inte.
 
 Det är så mycket som händer och sker och ibland känns det bara som allt flyger förbi och jag sett en allt i en film, vad är verkligt och vad är det inte?
den här känslan av att känna sig obekväm i sin egen kropp, det kryper av obehag och allt man vill är att krypa ut skinnet på sig själv. Den kommer och går, som alltid.
 
Jag träffade min psykolog i måndags efter ett uppehåll på 3 v pga semestrar o grejes. Det är så svårt att sätta dit orden, att förstå sig själv, att vara sig själv, när man inte vet vem det är. Det är så lätt att gå vilse, och så svårt att ta av sig masken och bara vara där och då. trotts att allt jag vill är att gå till botten med allt och komma framåt.
 
som allt annat; det är lättare sagt än gjort.
 
/m
Tidigare inlägg