Imorgon smäller det, dags att skriva tenta 3 av 3 för denna period. tjoho!

jag ska göra allt jag kan för att klara av den, =)

 

Idag bar jag och hämtade mina kära päron på arlanda efter 3 veckor i australien, peppisar!

Efter 3 veckor för mig själv är känslorna väldigt blandade för den här stressen av att flytta. den senaste tiden har jag kännt mig väldigt obekväm i tanken på att jag faktiskt är 25 år och bor hemma hos mina föräldrar, eller senaste tiden, det har jag gjort en längre tid. 

Jag är självkalrt oerhört tacksam för att jag får bo här och vet att jag ahr det väldigt bra i mitt egna lilla hus, men som alla andra vill jag självklart komma vidare.

Jag har alltid skyllt det på olika saker, jag har inte råd, det är självklart inte lätt att hitta lägenhet, jag vill köpa och inte hyra, Jag vill inte bo i en etta osv osv. 

När jag fick flera erbjudanden om hyresrätter i höstas kom alla dessa undanflykter upp, samtidigt som jag ville och fick ångest över att tackat nej. efter de här tre veckorna har jag kommit fram till följande:

1.  Mina föräldrar är en säkerhet för mig då jag fortfarande kan känna en rädsla för mig själv. 

2. Bara för att jag har kommit en lång bit på vägen behöver inte allt hända på en gång

3. det är OKEY att jag bor hemma hos mina föräldrar. Jag är inte alla andra, det finns ingen annan än jag själv som skapar stressen över det hela.

4. OM jag ska köpa en lägenhet ska jag inte göra det nu då lgenhetspriserna har gått i taket i de områden jag vill bo. 

5. Det är dags att höja mitt månadssparande! =)

 

 

Efter 3 veckor ensom i föräldrarnas stora hus känns det lite skumt att vara tillbaka i "mitt" där jag knappt befunnit mig den senaste tid bortsett från att ha hämtat något. 

 

Jobbar på acceptansen, tjoho!

 

 

/m