Idag gjorde jag det! jag gick till tandläkaren! 

efter att har skjutit upp på det i mer än 2 år.. Jag bet sönder en tand i höstas, som gick sönder lite mer härom veckan. så jag kände att jag inte hade något val, innan det skulle börja göra ont på riktigt, och jag vet knappt något värre än riktig tandvärk.

Så i förra veckan ringde jag tillslut och bokade en tid, hade en lång utläggning om hur hemskt jag tyckte det var att gå till tandläkaren, hur många hemska tandläkare (som verkligen borde byta yrke) jag träffat på mottagningen i fråga och började nästan gråta i farten, av lättnad tror jag?  jag fick iaf en tid idag och det  var riktigt länge sen jag var såhär nervös. Jag tror det blivit värre med åren, för så här illa var det inte förut, vad jag minns.. 

jag hade föreläsning på förmiddagen och var helt förvirrad, kunde inte fokusera på något eller någon och var bara allmänt, jättenervös. Helknäpp!

hur som, när jag väl kom dit var jag fan nära på att vända. men tillslut kom dom, och jag vet inte om sköterskan såg på mig men jag fick väl fram att jag var "lite nervös" haha..

och istället för en gammal "hagga", eller precis färdigutbildad "översittare" eller vanliga arroganta jävla tandläkare som jag alltid lyckas råka ut för var det en relativt ung kille, och sköterskan en relativt ung tjej, och dom var så trevliga, snälla, lugnande, försiktiga allt precis tvärt emot vad jag förväntat mig. tror jag fick bedövning för 5 personer, var bedövad upp över örat och det tog en jävla tid innan det släppte. ;)
snabbt gick det, och eftersom ajg inte vart där på 2 år hade jag 600 kr i tandvårdsbidrag, så behövde bara betala 550 kr. sensation.

tänk att det kan gå precis tvärt emot vad jag trott, det finns hopp! hahah.. stor lättnad! 

 

/m