2012-11-29
22:19:31
22:19:31
besked
idag fick jag ett bra besked, det var vad jag hade hoppats på, inte över förväntan men bra. frågan är bara det där med skatten. jag fattar inte varför dom ska in och sno min skadeersättning. varför? det är ju inte precis en inkomst. 30 procent blir väldigt mycket pengar i ett sånt sammanhang. jag är trött på skatt, det känns som man skattar dubbelt på allt man gör och köper. Jag betalar skatt för läkemedel, läkarbesök resorna till och från läkarbesöken, när jag sen får ersättning bland annat för detta så ska det skattas igen. Förstår mig faktiskt inte på det, visst är det klart man ska skatta men det känns inte kul att nästan hälften av en ersättning man får pga sjukdom ska försvinna i skatt. det är ju inte precis en vinst, eller inkomst. måste kolla upp om det verkligen stämmer.
Jag längtar tills vi ska åka till London, inte långt kvar nu.
/m
Jag längtar tills vi ska åka till London, inte långt kvar nu.
/m
2012-11-28
17:07:38
17:07:38
Du har inte misslyckats förens du slutat försöka.
Jag gick förbi en butik där det stod upp skrivet på väggen idag, just idag behövde jag det budskapet då jag fick ett tråkigt besked, precis efter jag suttit och pusslat ihop det jag jobbat för.senare under dagen
tänka sig vad lämpligt att jag såg det just idag.
Min första tanke var hem och slica. så tänkte jag hela vägen hem, hem till min ask med allt jag behöver,
jag kom hem, släckte alla lampor och la mig i sängen, brevid min ask. asken med allt.
jag hann aldrig riktigt börja fingra, eller känna tårarna komma som det brukar bli när jag landar i sängen efter en jobbig dag med ett stort leende. det där leendet som suger ur all min energi, det där leendet jag inte vet hur jag skulle kunna leva utan.
Istället tänkte jag ett steg längre, hur ska jag försöka fixa det här. Hur gör jag det bästa av situationen, hur gör jag för att inte ge upp här och nu?
Det försöker jag med nu, hitta en lösning. Rätta till det jag kan, hitta en annan väg en den jag planerat och framför allt, inte ge upp.
Idag ska jag inte ge upp
2012-11-14
22:58:32
22:58:32
Redoxreaktion
funderingar och stress. inatt vill jag sova gott, har sovit riktigt uselt de senaste dagarna.
B sa att det nog är för min stress, och att det antagligen är därför min mun är full av munsår också. oh yes!
E.A Eight Hour, vad vore man utan dig i dessa lägen? bra fråga.
Jag har lagt mig i sängen för att läsa igenom sista kapitlet i kemin innan morgondagens prov.. blir nog bra det där. tänkte gå upp tidigt imorgon för att plugga lite uträkningar, så borde jag klara provet hur som. blir nog bra.
har ju riktigt dålig koncentrations förmåga i vanliga fall, visst har det blivit bättre med mediciner, otroligt mycket bättre, men under sånnahär stressade lägen är det värdelöst. Jag kan helt enkelt inte. det behövs så oerhört mycket för att jag ska klara av o plugga. och så sitter man självkalrt dagen innan och funderar över varför man inte gjort det ordentligt.. oh yes.
men det kommer gå bra. Kemin är mitt svåraste just nu, matten och fysiken känns bra, där kommer allt gå bra, det komemr det göra i kemin med intalar jag mig själv.
Harr blivit tradera fast. herregud. imorgon har jag en drös budgivningar som slutar. vissa går riktigt bra. speciellt vissa av dofterna jag lagt ut. det behövs, med tanke på att jag är pank.
Ångesten är där den "ska". ständig och outhärdlig. igår hände det igen, och igen, och igen. Jag vet inte varför jag tillåter mig själv, eller varför jag inte slutar. lugnet bara är där, och det kan ingen ta ifrån mig. Jag måste sluta, jag ska. Men jag vill bara att ständiga jävla ångesten ska försvinna, om än för en stund.
jag hoppas det blir bättre när stressen är slut. och jag kan skriva mer, för det hjälper, B tyckte det var en bra ide.
/m
2012-11-14
16:12:41
16:12:41
HP
Haha.. vad har jag nu gjort? bra fråga. vi får se om jag vågar eller inte.
2012-11-13
12:53:23
12:53:23
1
Vet ni vad jag har tänkt mycket på den senaste tiden, som alltid är en fråga när man träffar nya läkare?
När började du känna såhär, Hur länge har du mått såhär?
Mitt svar har alltid varit "så länge jag kan minnas" men ju mer jag tänker, ju mer klart har det blivit, jag kommer längre och längre tillbaka i mitt liv.
Som en blixt från klar himmel vaknade jag för några veckor sedan, i en dröm, Jag befann mig på första dagen i första klass, 7 år gammal, elelr i mitt fall, 6. (höstbarn som man är) Jag vaknade som mig själv, 7 år gammal, inte som mig själv, 24 år gammal, och allt kändes precis som då, Allt var precis rätt, precis som det var, förutom en sak, min idag bästa vän L, och jag kände inte varandra. Och på något sätt visste jag, att i mitt riktiga liv, är vi bästa vänner, och utan henne skulle allt vara så mycket värre. För det har aldrig funnits någon som henne, någon som omedvetet alltid varit där till 100 % och alltid stöttat, främst genom att bara vara hon och utan att behöva uttala det.
I ren dessperation, 7 år gammal, gjorde jag allt för att göra henne till min vän, för jag visste att vi hade hela våra liv tillsammans framför oss och hur skulle jag klara det utan henne? I drömmen skyddade hon mig, hon blev min vän. och första klass fortsatte med henne vid min sida, precis som det gjort i verkliga livet.
Det riktigt intressanta kom senare, allt var precis som då, det var som att uppleva situationerna igen, situationerna jag glömt, som en vanlig 7 åring ryckt på axlarna och lekt vidare efter, men för mig är mitt första minne av daglig ångest, som aldrig försvinner och aldrig lättar,
Vi stod och pratade, tjejerna i min klass och jag. Några hade stött på killarna i sexan igen, och fått höra olika hälsningar som "Hej hjärtat" eller "hej gullet". vi stod alla 7 åringar och pratade och jämförde vad de kallat oss för, sagt till oss och fnissade åt varandra, vi kallade dom för olika saker, jag minns att någon var spöket.. vi stod där och fnissade och tyckte det var hur spännande som helst, jämförde vem som sagt vad till vem, wow, killarna i 6an lixom, häftigt! att dom skojade med oss var ju hur fnissigt och spännande som helst, vi gick ju i skolan nu!
plötsligt kom några utavdom förbi oss där vi stod på skolgården. Allt var precis som då, dom gick förbi och kännslan kändes precis som då, herregud, nu hörde dom vad jag sa och tror att jag tror det som elder till att han tror det och jag ghjort det där osv osv..
helt plötsligt vänder sig den ena killen om, jag som börjat bli generad över att dom hörde vad vi pratat om hade börjat gå en bit därifrån, han säger "ni kan ju hälsa Malin att jag inte är kär i henne om hon tror det!"
De känslorna som jag kände då, är vad jag minns nu min första ångest attack och har fortsatt finnas där i princip dygnet runt. I drömmen fortsatte förstaklass, precis som den gjorde på riktigt, och jag kommer ihåg oron över att stöta på honom, att röra mig på platser där han kunde vara, som tillslut blev att överhuvudtaget åka till skolan.
De känslorna som jag kände då, är vad jag minns nu min första ångest attack och har fortsatt finnas där i princip dygnet runt. I drömmen fortsatte förstaklass, precis som den gjorde på riktigt, och jag kommer ihåg oron över att stöta på honom, att röra mig på platser där han kunde vara, som tillslut blev att överhuvudtaget åka till skolan.
Jag har alltid sett mitt första skolår som nåt kul, jag gillade att börja i skolan, vilket jag verkligen gjorde. men det jag helt förträngt, och kom på efter denhär drömmen, var att jag gick hela första klass med daglig ångest, som från att ha varit en rolig lek med mina tjejkompisar och skojande med killarna i 6an blev dead serious, och helt plötsligt försvann det roliga, leksamma med att vara 7 år. Helt plötsligt var jag medveten om vart jag gick, vad jag sa och till vem, vem som möjligen kunde hör vad jag sa, och vem som kunde befinna sig var.
Det måste låta så löjligt, så konstigt, när man inte förstår. när man inte förstår att jag efter den här situationen började med att låsa in mig själv i mig själv och sluta prata, vara rädd för att öppna munnen och säga fel sak, vara rädd för världen runt omkring. Vara rädd för att vara jag
/m
2012-11-11
20:03:50
20:03:50
Mig & mina jag
Nu har jag bestämt mig, på riktigt. Ni få som fortfarande läser här, ska få läsa om mig, om mig och mina jag.
Det kommer att bli så naket som det bara kan bli, och ni kommer få en bild, men aldrig förstå.
Jag lovar aldrig att det kommer skrivas ofta, eller lagom ofta, det kommer hända när jag känner att det är rätt, det kanske kommer vara ointressant, tråkigt, för personligt?
Men jag gör det för mig, för jag behöver det här. och ni kan alltid välja att inte läsa mer, för det kommer bli personligt, det kommer bli ointressant, det kommer bli djupt och det kommer bli tråkigt. det kommer bli äckligt och det kommer säkert bli roligt,
vem vet? absolut inte ni, det är för mycket ni inte vet.
Det kommer att bli så naket som det bara kan bli, och ni kommer få en bild, men aldrig förstå.
Jag lovar aldrig att det kommer skrivas ofta, eller lagom ofta, det kommer hända när jag känner att det är rätt, det kanske kommer vara ointressant, tråkigt, för personligt?
Men jag gör det för mig, för jag behöver det här. och ni kan alltid välja att inte läsa mer, för det kommer bli personligt, det kommer bli ointressant, det kommer bli djupt och det kommer bli tråkigt. det kommer bli äckligt och det kommer säkert bli roligt,
vem vet? absolut inte ni, det är för mycket ni inte vet.
2012-11-11
16:03:10
16:03:10
I Hate you, don't ever leave me
en vacker låt.
2012-11-01
22:41:15
22:41:15
tradera
lattjar lite på tradera. lägger ut en massa skit jag tänkt slänga, vem vet, någon kanske vill ha det? ska rensa på allt möjligt nu när jag ändå håller på. har bara lagt ut kläder jag rensade ut för ett tag sen än så länge. vi får väl se vad som händer.
kostar ju ingenting så kan man ju göra innan man slänger det liksom =D
/mallan
