Oj vad trött jag är idag!

idag är dett 33 dagar sen jag slutade röka, fan va bra jag är!!! 

rökFRI är väl dock en lögn då jag tagit nån cigg på fest osv, men det har fungerat bra!!! det är så skönt att det går bättre för varje dag och suget försvinner mer och mer! och på ett sätt bli FRI från beroendet. visst är det jobbigt ibland, men den här automatiska tanken "nu ska jag ta en cigg" kopplad till specifik situation har nästan helt försvunnit, det är så skönt.. "nu är det rast, dags för en cigg" "kaffe, cigg" "ätit, cigg" osv.. borta! SÅ skönt!

 

I onsdags bakade ajg frallor, dom vart super! jag har testat så många resept där det bara blir kompakta klumpar. äntligen lyckades jag få fram fluffiga rackare!

 

/m

 

Mycket har hänt den här hösten och jag kan nog helt ärligt säga att de här månaderna har varit de bästa och mest stabila månaderna i mitt liv. Jag har aldrig mått eller känt såhär, och glädjen och lättnaden kan jag inte beskriva med ord. 

 

1 December 2014, vart börjar vi? En så otroligt ospeciell dag egentligen, ledig från skolan, första dagen av chokladkalendern (!!!) ,  sovmorgon. Jag hade blandat ihop tiden till Hillevi (psykologen) men fick en senare tid kl 15 istället för 13. ovanlig dag? absolut inte. Fram tills klockan blir efter 15. För det är då min nystart blir ett faktum.Efter att ha gått igenom kriterierna för en viss diagnos säger H:

 

(Jag blev så överraskad att jag tappade min mobil i golvet så skärmen sprack, vilket jag fortfaradne inte riktigt bryr mig om)

 

Jag vet inte vart jag ska börja, jag vet inte hur jag ska börja för jag kommer aldrig få fram hur stort det här är. Jag har överlevt och kommer bli "friskförklarad" något många aldrig klarar sig ur. Jag kommer bli av med stämpeln, allt snack om det här med att vara sin diagnos, jag kommer inte längre ha en illa låtande personlighetsstörning. 

 

Jag kan på ett sätt säga att få stämpeln borderline är det bästa som hänt mig. Jag tror det har räddat mitt liv, för att få den hjälp jag behövt för att äntligen komma dit jag är idag, vilket jag aldrig i min vildaste fantasi trott. Ett liv där jag lever för min egen skull, som jag trivs med, där jag mår bra med mig själv, troligtvis med starkare känslor än de flesta, men känslor som jag kan hantera och lära mig leva med. 

 

Bye bye borderline, Emetionell instabil personlighetsstörning och allt vad du vill kallas. Du kommer inte längre vara jag och jag kommer inte längre vara du. En del utav dig kommer dock alltid följa med mig, och jag är så tacksam för att du finns och att någon/några förknippade mig med dig. Utan dig och din hemska klang hade jag aldrig fått all den hjälp jag behövt för att komma dit jag är idag. 

 

/m