God kväll.
Jag är så förvirrad som jag bara kan bli. utan att överdriva.
Den här hösten har verkligen varit tuff, mycket har gått fel, jag har mått skit, jag hittade mig själv på botten och insåg att det var dags att ta tag i det hela, ta tag i mig själv. jag insåg att jag inte längre var mig själv, jag levde på ett sätt som inte var rätt och utanför alla ramar jag någonsin haft.
Det var dags att rycka upp mig, jag tänkte att det inte kunde bli mycket värre, att det nog bara kunde bli bättre. det var nog min tur att ha tur nu?
och visst, äntligen gick det åt rätt hål, och allt kändes på något sätt lite lättare, på rätt väg liksom?
och nu kommer bakslaget, nu är det fan inte mycket mer som kan gå fel.

3dje dagen i rad som jag bara ligger i min säng, rakt upp och ner och bara stirrar. Funderar, vad är rätt och vad är fel? Ändrar mig, ändrar mig igen, och ännu en gång. Jag är så förvirrad, det här är för stort för mig.
Hur kan något man längtar efter vara så fel, varför händer det nu?
Jag vet mycket väl att det bara finns en utväg ur denna soppa, även fast det är den väg jag sist av allt vill gå.
det gör mig så ont att det händer nu.

Nu får det vara slut på stirrandet. Imorgon är jag tillbaka på jobbet, och kvällen till ära har det bakats i massor; snickers, mini biskvier och lite småkakor. Baka i kul, det borde jag göra oftare,, haa ha.

Jag hoppas att vindarna vänder nu, och att jag står på tur för lite,, tur nu?
jag hoppas.


xx
/mallan