allt gör mest ont nu.
det är tungt. tungt att stå, tungt att le.
det mesta gör mig ledsen nu. minsta lilla, värre än vanligt.
klumpen i magen försvinner inte. rädslan över att vara ensam går inte över.
allt  sitter i halsen, jag känner mig vilsen, sjukt vilsen.
jag försöker fly, men kommer ingen vart.
2 hemska dager är över.
jag önskar att morgondagen blir bättre. jaag vill verkligen det.

trevligt sällskap har jag haft de senaste dagarna iaf. det är skönt att vara runt folk ibland.

Ledig i två dagar, varför känns det inte bra?
 varför är svackan så nära?

 vad vet jag. vad fan vet jag?

trött, mycket trött!

tror det börjar så.

Ett steg tillbaka, sådär helt plötsligt.
Allt som har kännts så bra den senaste tiden,

hur gör man när det känns som om man börjar tappa kontrollen? var hittar man det där man är menad att hålla fast vid? hur gör man för att börja lite på sig själv igen, hur hittar man tillbaka

varför är det alltid efter helgen man saknar det så mycket? saknar att bara krypa ner brevid någon som håller om en, och utan ord vet man hur mycket personen bara bryr sig, tycker om en och bara finns där i vetskap om hur betydelsefullt det är.

Jag är trött på saker utan betydelse, jag är trött på spel, lekar.

Jag saknar frukost på sängen. Jag saknar det mycket. Att välja att stanna inna och mysa istället för att gå ut, känna att man räcker till. att det är rätt.

Jag saknar sommarn, jag saknar värmen, känslan, glädjen.


ingenting är värt ångesten jag känner idag. absolut ingenting.



"gör du något rätt kommer ingen ihåg det, gör du något fel, glömmer ingen bort det"