Ett steg tillbaka, sådär helt plötsligt.
Allt som har kännts så bra den senaste tiden,

hur gör man när det känns som om man börjar tappa kontrollen? var hittar man det där man är menad att hålla fast vid? hur gör man för att börja lite på sig själv igen, hur hittar man tillbaka

varför är det alltid efter helgen man saknar det så mycket? saknar att bara krypa ner brevid någon som håller om en, och utan ord vet man hur mycket personen bara bryr sig, tycker om en och bara finns där i vetskap om hur betydelsefullt det är.

Jag är trött på saker utan betydelse, jag är trött på spel, lekar.

Jag saknar frukost på sängen. Jag saknar det mycket. Att välja att stanna inna och mysa istället för att gå ut, känna att man räcker till. att det är rätt.

Jag saknar sommarn, jag saknar värmen, känslan, glädjen.


ingenting är värt ångesten jag känner idag. absolut ingenting.



"gör du något rätt kommer ingen ihåg det, gör du något fel, glömmer ingen bort det"