Så har man blivit ett helt år äldre. tjoho!

kanske är dags för en åldersnoja snart? än så länge är det lugnt,

kanske för att jag börjar komma mer till ro med mitt liv. Det känns rätt sjukt att början av det här året var så totalkatastrof med såna sjuka bottenbesök, och nu känns det så långt borta. De senaste månaderna har verkligen varit bra, och det känns som jag med mycket jobb verkligen börjar tycka om mitt liv. Det där med att tycka om sig själv är väl fortfarande lite överkurs men jag trivs på något sätt ändå. 

som exempel så gör jag fortfarande bort mig var varannan dag, jag får fortfarande ångestattacker efter MEN dom minskar, både till mängd och storlek. Jag börjar för första gången någonsin känna att jag är bra ändå och att det finns något så mycket bättre bakom all ångest, och så mycket tid och energi att lägga på annat. Jag vill styra över migsjälv och inte styras av ångesten och alllt av d det nu kan va

Allt kaos på en gång resulterade nog i något, något bra.

Jag är glad, jag är jag och jag lever mitt liv för mig.

 

Jag blev så glad, för jag fick en sån underbar present. Jag har sen väldigt långtid tillbaka varit väldigt faschinerad av ananaser och hur dom växer, och sen dess haft som en sak jag ska göra innan jag dör;  hugga en ananas! (nu är det lite svårt o förklara hur denhär bildenpå mig när jag hugger av den ser ut i min skalle, men det är en machete inblandad) 

hur som helst, vad tror ni en utav presenterna från mina underbara tjejer är? jo en egen ananasplanta!!!  överlycklig. nu ska detn bara växa och bli mogen, sen måste jag bara få tag på en machete.. japp, det här kommer bli bra! den kommer bli så bortskämd!