Igår bar det alltså av. det var.. roligt på väldigt många sätt. hade superroligt tillsammans med coop gänget, självklart! men kryssningen blev även jobbig på andra. . att dendär äckliga ångesten kom krypande var inte lika roligt, och att det kändes som den låg och tryckte hela tiden,, men inte riktigt bröt ut..  att en massa tankar flöt tillbaka till Lucas och att dagen till ära skulle varit våran ett års dag, ett år sedan vi träffades för första gången, gjorde inte saken bättre. ca 3 månader har gått sedan det tog slut, och att jag fortfarande inte är över det gör så sjukt ont..  vill bara kunan gå  vidare på riktigt, alla försök är bara fejk,, mina tankar slutar bara hos honom.. bilder på saker vi gjorde och saker vi hade tillsammans som flimrar förbi och ångesten bröt verkligen ut på riktigt.. så där ordentligt, så jag inte visste vart jag skulel ta vägen.. helt yr och jag vet inte vad.. jag vet att mina älskade vänner trodde på att jag druckit för mycket,, kanske var det bäst att låta det vara så, att förklara det här var mer komplicerat än bara några minuters förklaring. 
hur som va det roligt att umgås med alal coopare, tack människor :D
vi anlände stockholm och snö låg på marken, fyfan! åkte tilljohanna och sov till 3, nu är jag hemma och ska snart träffa släkten, mýs mys mys! man har ju världens sötastwe kusiner :D :D :D pusspuss