Det är så mycket häftiga förändringar!!

 

när jag började 2 an nu i höstas var jag precis på gränsen att  bli uppflyttad, tror jag hade 40 hp av totala 60 från år 1. Nästan alla tentor jag tillslut klarade skrev jag 2 gånger Och jag gick aldrig ifrån en tenta och kände mig nöjd.

det här året har börjat annorlunda, för jag har klarat alla tentor jag skrivit, inga nya omtentor. Inte bara klarat, Men också gått från tentor och känt mig nöjd, säker, utan oro och ångest över Otillräckligt plugg. Och det blir bättre, jag har även tagit igen allt som jag hittills haft möjlighet att ta igen! en mattetenta på 4 hp, en ritningsuppgift i cad 2,5 samt en CAD tenta 2 . = 38,5 hp på en termin

För en vanlig student är såklart detta inget speciellt, men för mig är det stort. Sjuka framsteg, och jag kan inte vara mer nöjd, glad och ärligt talat förvånad. Jag kan, jag klarar av det, jag är inte lika ointelligent som jag alltid känt mig 😀 

 

/m

 

 

Idag gjorde jag det! jag gick till tandläkaren! 

efter att har skjutit upp på det i mer än 2 år.. Jag bet sönder en tand i höstas, som gick sönder lite mer härom veckan. så jag kände att jag inte hade något val, innan det skulle börja göra ont på riktigt, och jag vet knappt något värre än riktig tandvärk.

Så i förra veckan ringde jag tillslut och bokade en tid, hade en lång utläggning om hur hemskt jag tyckte det var att gå till tandläkaren, hur många hemska tandläkare (som verkligen borde byta yrke) jag träffat på mottagningen i fråga och började nästan gråta i farten, av lättnad tror jag?  jag fick iaf en tid idag och det  var riktigt länge sen jag var såhär nervös. Jag tror det blivit värre med åren, för så här illa var det inte förut, vad jag minns.. 

jag hade föreläsning på förmiddagen och var helt förvirrad, kunde inte fokusera på något eller någon och var bara allmänt, jättenervös. Helknäpp!

hur som, när jag väl kom dit var jag fan nära på att vända. men tillslut kom dom, och jag vet inte om sköterskan såg på mig men jag fick väl fram att jag var "lite nervös" haha..

och istället för en gammal "hagga", eller precis färdigutbildad "översittare" eller vanliga arroganta jävla tandläkare som jag alltid lyckas råka ut för var det en relativt ung kille, och sköterskan en relativt ung tjej, och dom var så trevliga, snälla, lugnande, försiktiga allt precis tvärt emot vad jag förväntat mig. tror jag fick bedövning för 5 personer, var bedövad upp över örat och det tog en jävla tid innan det släppte. ;)
snabbt gick det, och eftersom ajg inte vart där på 2 år hade jag 600 kr i tandvårdsbidrag, så behövde bara betala 550 kr. sensation.

tänk att det kan gå precis tvärt emot vad jag trott, det finns hopp! hahah.. stor lättnad! 

 

/m

 

 

 

 

 

Oj vad trött jag är idag!

idag är dett 33 dagar sen jag slutade röka, fan va bra jag är!!! 

rökFRI är väl dock en lögn då jag tagit nån cigg på fest osv, men det har fungerat bra!!! det är så skönt att det går bättre för varje dag och suget försvinner mer och mer! och på ett sätt bli FRI från beroendet. visst är det jobbigt ibland, men den här automatiska tanken "nu ska jag ta en cigg" kopplad till specifik situation har nästan helt försvunnit, det är så skönt.. "nu är det rast, dags för en cigg" "kaffe, cigg" "ätit, cigg" osv.. borta! SÅ skönt!

 

I onsdags bakade ajg frallor, dom vart super! jag har testat så många resept där det bara blir kompakta klumpar. äntligen lyckades jag få fram fluffiga rackare!

 

/m

 

Mycket har hänt den här hösten och jag kan nog helt ärligt säga att de här månaderna har varit de bästa och mest stabila månaderna i mitt liv. Jag har aldrig mått eller känt såhär, och glädjen och lättnaden kan jag inte beskriva med ord. 

 

1 December 2014, vart börjar vi? En så otroligt ospeciell dag egentligen, ledig från skolan, första dagen av chokladkalendern (!!!) ,  sovmorgon. Jag hade blandat ihop tiden till Hillevi (psykologen) men fick en senare tid kl 15 istället för 13. ovanlig dag? absolut inte. Fram tills klockan blir efter 15. För det är då min nystart blir ett faktum.Efter att ha gått igenom kriterierna för en viss diagnos säger H:

 

(Jag blev så överraskad att jag tappade min mobil i golvet så skärmen sprack, vilket jag fortfaradne inte riktigt bryr mig om)

 

Jag vet inte vart jag ska börja, jag vet inte hur jag ska börja för jag kommer aldrig få fram hur stort det här är. Jag har överlevt och kommer bli "friskförklarad" något många aldrig klarar sig ur. Jag kommer bli av med stämpeln, allt snack om det här med att vara sin diagnos, jag kommer inte längre ha en illa låtande personlighetsstörning. 

 

Jag kan på ett sätt säga att få stämpeln borderline är det bästa som hänt mig. Jag tror det har räddat mitt liv, för att få den hjälp jag behövt för att äntligen komma dit jag är idag, vilket jag aldrig i min vildaste fantasi trott. Ett liv där jag lever för min egen skull, som jag trivs med, där jag mår bra med mig själv, troligtvis med starkare känslor än de flesta, men känslor som jag kan hantera och lära mig leva med. 

 

Bye bye borderline, Emetionell instabil personlighetsstörning och allt vad du vill kallas. Du kommer inte längre vara jag och jag kommer inte längre vara du. En del utav dig kommer dock alltid följa med mig, och jag är så tacksam för att du finns och att någon/några förknippade mig med dig. Utan dig och din hemska klang hade jag aldrig fått all den hjälp jag behövt för att komma dit jag är idag. 

 

/m

 

 

För att, för att, jag klarade ALLA FYRA TENTOR! jag är så jävla glad, och så sjukt stolt över mig själv, JAPP! jag har aldrig varit någon som skyltar med några betyg, och mina betyg är inget att skylta med på andra sätt än för mig själv, JAG ÄR SÅ GLAD.

Mitt mål är alltid att klara kurserna och nöjer mig utmärkt med ett E, allt annat är bara en stor bonus och gör mig såklart glad!

 

hela jävla betyg skalan fick jag med mig också, förutom F!!!!!

A på projektarbetet i Bygglogistik, B i Miljö och arbetsvetenskap, C i Byggprocessen, D på tentan i Bygglogistik och riskhantering och E på Mattetentan. (Samt Pi två grupprojekt)   känns riktigt jävla bra, jag är verkligen glad!

 

idag hade vi även  dugga i BIM- kursen, frivillig för bonuspoäng på tentan i januari. klarade alla upg och får 5% bonus!!! 

 

Det går bra nu helt enkelt!

 

Bakade rejält med lussebullar i måndags, =D

 

/ M

 

tenta rättarna jobbar ju absolut inte på ackord! 

2 resultat av 4. Matten som jag klarade, och miljö och arbetsvetenskap som jag fick ett B på, tjohoooo! jag vill ha de andrea resultaten ocksååå. 

 

sluta rökandet rullar! lite fusk förra helgen men det känns lugnt, jag är bestämd. det häär kommer funka!

 

för övrigt så är jag så glad att jag har denna prick i mitt liv. gick igenom bilder från dag 1 idag. så mycket kärlek <3 

 

/m

 

Nu hoppas jag att allt mitt hårda jobb ger resultat. Men det känns bra att jag klarade av det, att skriva tentorna, att ha haft diciplinen att sitta och plugga och samtidgit mått bra. japp, det är bra. 

 

det här började jag skriva för mer än en vecka sen men glömt skriva klart det, jag kan börja med att tala om att den jävligaste tentan klarade jag, omtentan! SÅ JÄVLA GLAD!! (4e gången gillt) äntligen av med matteanalysen!! =D

 

så nu väntar jag på de resterande 3 resultaten, men det va matten jag va mest osäker på så jag hoppas hoppas hoppas att det går som det kändes att de gick på de andra tentorna, tjoho. 

 

och A fick vi på ena grupparbetet. det är skönt när det går bra!

 

I fredags firade vi Hannas födelsedag och det var maskerad dags! Jag tror jag har sagt i 4 år att jag ska klä ut mig till SKURT som aldrig blivit av, men nu blev det äntligen av, tjoohooo! 

 

/m

 

Häromdagen satt jag och Jessica och patade om dejtande.

och av någon anledning kom jag och tänka på dethär som hände för några år sen, som jag förövrigt helt hade glömt bort.. fyfan i helvete vad jag garvade, hur fan tänkte jag där. ha ha ha..

 

 

 

(med risk för att vara gnällig)

När jag flyttade in i min lägenhet i våras var det mycket jag var fundersam över, bland annat att vänja mig vid en massa ljud och störande grannar. 

Eftersom jag i hela mitt liv bott i villa var det något jag aldrig tidigare behövt ta hänsyn till, och jag var orolig över hur det skulle bli framförallt med tanke på att det är en studentlägenhet. Inte en typisk studentkorridor, men lägenheter (1or till  3 or) för studenter, haha. 

När jag var på plats blev jag positivt överraskad, det var bra ljudisolerat och jag kunde inte höra mycket ljud bortsett från speciella tilfällen då någon spelat musik med hög bas. 

Eftersom har det kanske blivit lite mer än bara hög bas, men jag tycker själv att jag haft  överseende med det mesta och vant mig vid mycket och kopplat bort en hel del oljud. 

Dock har jag de senaste veckorna (månaderna kanske) börjat störa mig nåt otroligt på grannen över mig. Jag bor i en etta på 28 kvadrat, och lägenheten över mig är precis likadan som min. Det jag nu inte förstår är, HUR MYCKET KAN MAN GÅ FRAMOCHTILLBAKA I EN LÄGENHET PÅ 28 KVADRATMETER? och dessutom, HUR GÅR MÄNNISKAN? 

När jag flyttade in bodde någon annan i lägenheten ovanför, och jag hörde aldrig några steg. (förövrigt är det mildt att kalla det steg, det dånar fan när människan springer fram och tillbaka)

Jag förstår verkligen inte? och jag börjar verkligen tröttna på "Elefanten".

 

/m

Den här känslan, den går inte över...  och det är så jävla häftigt!

 

En utav mina favvorätter att laga är kålpudding, både nyttigt och jättegott. Funderar dock varje gång på varför det heter "pudding". det får de att låta så äckligt, som fiskpudding, det är ju dessutom ingen pudding? Snillen spekulerar..

Häromdagen gjorde jag ett lass så nu har jag bunkrat in lite nya matlådor i frysen. Enkelt, nyttigt och billigt men framförallt gott! Perfekt som student. dagen till ära hade jag precis fått hem mammas nygjorda lingonsylt,, mums mums

 

/m

 

 

 

men fan va mysigt ändå! jag gillar hösten, sålänge jag slipper vara ute när det regnar! jag vill dricka varm choklad och kramas. 

 

Alltså jag vet inte vad mitt problem är, men jag känner mig så glad! trots fyra kommande tentor, 2 grupprojekt och en KS. Men för en gångs skull har jag börjat i tid, tufft!

 

/m

 

 

 

FÖR ATT!

 

Till jul är jag klar med DBTn!!!!

Det här är helt sjukt stort, och glädjen är gigantisk! Jag har kommit så sjukt långt, och det är helt sinnes att jag är KLAR snart. I måndags skrev vi det sista kontraktet och det känns helt sjukt.

 

Jag hade aldrig trott för två år sedan när jag började att jag skulle komma till den här punkten, att jag skulle lära känna mig själv och uppskatta mitt liv. 

och här står jag idag, när vi skrev det nya kontraktet gick vi som vanligt igenom de mål vi satte när jag började terapin, och där bockade vi av mål efter mål. för bara 6 månader sen när vi senast gick igenom målen hade jag uppnått kanske två stycken helt,, och nu, ALLA uppfyllda bortsett från två som jag har några saker till att jobba på. 

 

Det är galet. Självklart kommer jag alltid behöva jobba utifrån det jag lärt mig, men när jag kommer på mig själv att jag gör det automatiskt och kanske inte reagerar som jag gjort tidigare, då blir jag förbannat glad, allt kämpande har gett resultat, vem hade trott det? Inte jag iaf.

 

Jag är så otroligt glad och tacksam för mina nära som hjälpt och stöttat  mig under denhär resan, utan er hade jag absolut inte stått här idag Ni är guld värda =)

 

 

Malin

Hej hallå och tjena!

återigen söndag,

denhär veckan har varit helt sjukt bra, den bästa på länge, verkligen. imorgon kan jag förhoppningsvis skriva av mig om varför =)

nu när jag börjar må bättre och allt börjar gå bättre har jag också haft möjlighet att ta upp saker som jag inte riktigt haft ork eller tid för innan, som jag fått prioritera ner,

så i torsdaga träffade jag en dietist, vilket jag tänkt att jag ska göra väldigt länge. och har sin grund långt tillbaka, När jag var  i 13 - 14 - 15 årsåldern hade jag någon form av anorexi, jag minns att jag alltid vart lite rund och alltid som barn fick mycket pikar för det, så i  trettonårsåldern fick jag väl nog, slutade äta och började träna på ett helt anant sätt än vad jag gjort innan. jag rasade i vikt och minns glädjen då  vågen visade under femtio, och tror att jag som minst vägde runt 45 kg (vägde över 60 innan). Med mina ca 175 cm var det väl allt annat än hälsosamt. Men det tyckte jag såklart inte då, varje gång någon påpekade att jag var (väldigt)smal blev jag överlycklig, även om jag aldrig var tillräckligt smal i mina egna ögon. Jag minns att alla mina kläder hängde, jag kunde ine ha mitt skärp längre trots att jag gjort egna hål i det och min lösning var att på alla byxor ha en hårtoffs på sidan där jag samlade ihop det tyg som var för mycket för att hålla byxorna uppe.  Jag hade inte mens på mer än sex månader, jag tappade något så sjukt mycket hår, och min kropp, mina armar framförallt, vart helt ludna vilket jag fått höra i efterhand.

Efter en period med massor av lögner och en hemsk tjej jag hoppas att jag aldrig får träffa igen fick mamma nog och släpade med mig till en läkare. Jag hatade hela världen och framförallt mig själv, jag tror att det var under denna period jag för första gången även skar migsjälv. Jag hade rispat och försökt göra illa mig själv på andra vis innan men aldrig skurit mig så blodet rann. Jag var hemsk, framförallt mot min stackars pappa, vilket jag har kännt skam över til lför bara något år sedan då jag äntligen "förlät" migsjälv.

Jag fick börja träffa en läkare regelbundet, gå till dietist och jag tror även att jag då var i kontakt med min första psykolog. 

Jag minns iinte vägen till att jag blev "frisk"

Men, det jag vill komma till är att jag aldrig efter denna period i mitt liv haft en normal "relation" till mat. Jag ahr aldrig kunnat äta "lagom" elelr kunnat avgöra vad som är normalt att äta. Det har alltid varit antingen eller. som mycket annat i mitt liv, ingen gråzon. Det har för det mesta bestått av perioder då jag inte äter alls, eller väldigt lite, mot andra perioder då jag nästintill hetsäter. 

Det jag är ute efter nu är hjälp med rutiner, en normal dag för mig är att jag inte äter någonting fram tills kl 4 - 5. alltså, ingen frukost, ingen lunch. Bara middag, och troligtvis småäter jag hela kvällen.

Jag gillar egentligen inte att äta, det får mgi att må dåligt, antingen efteråt eller under tiden. Det är ångestladdat på ett eller annat sätt. 

Nu blir det ju mer kompicerat då jag äter en medicin som tar bort hungerkänslorna, vilket är en utav anledningarna till att jag småäter och ahr mig på kvällarna, då medicinen gått ur kroppen. Det blir mycket att kämpa på,  första delen har blivit att börja äta lunch, eftersom frukosten är svårast väntar vi med den. Då jag ofta har svårt att äta varm mat under dagen har jag fått flera olika recept att pröva mig fram med på lättare maträtter. 

Det roliga är att jag är så pass taggad, jag ser fram emot att det här ska bli bra, och jag är peppad på att få mitt liv att fungera bättre på alla plan. Jag vill komma i form och må bra, på ett hälsosamt och hållbart sätt, och jag vet att steg 1 är denhär biten. 

 

/Malin